Det blir ju lite si å så med bloggandet nu när man har två småbattingar att se efter, men jag försöker i alla fall. Tiden räcker liksom inte till till allt man vill hinna med....

Men i söndags var vi inne i stan i alla fall. Det var ju IFK-match om det var nån som missade det så medans Rolle var där så passade jag, Elliot å Penny på att umgås med mormor lite. Det blir inte att vi ses lika mycket nu när hon har köpt Café 12:an å jag är hemma med Penny så man får passa på när tillfälle ges.

Vi började med att åka ner till Färgargårn vid strömmen för nu jävlar ska det matas änder!! Ja, det avr ju vad vi trodde att Elliot skulle göra, men den där var ju mer intresserad av att äta gamla kalaspuffar så det var mest jag å mormor som stod för andmatningen. Men jag tror att han uppskattade det trots allt..

So far so good...

...sen kom han inte längre...

Å om ni var på prommenad runt strömmen å såg en vit plastpåse i vattnet så var det min son som stod för föroreningen. Jag ber om ursäkt...

Fint med höst...

Men sen var det dags för dagens höjdpunkt:

BUSFABRIKEN!!!!!!

Redan från början såg vi bara ryggen på denna lilla man.

Han blev helt tagen när han såg bollhavet.

Lyckan var gjord!!

  Skönt att man bara kan släppa loss han..

Även de ryska melodierna som strömma ut när man red på dessa hästar var uppskattad.  

Blivande bilförare.

Den här snubben trodde Elliot var hans pappa. Å ja, de är ju lite lika... Samma frisyr å allt. =)

Efter lite övertalning så vågade min modiga lille kille att gå fram å även röra vid krokodilen!!

Vad Penny gjorde under tiden?? Gissa.... 

Jag filmade lite när vi kom in på Busfabriken oxå.. Jag tror killen gillar musik, vad tror ni?

Så det kommer lätt bli fler besök där kan jag lova. Kul med ett ställe där Elliot trivs som fisken i vattnet å mamma kan bli av med några kalorier samtidigt. ;) 

Imorgon ska vi till socialnämnden å Rolle ska återigen bli pappa till mina barn.. :)

Sjukt det där egentligen.. Om man är gifta så blir mannen automatiskt far till barnen, men är man "bara" sambos så måste man boka tid, åka dit, visa upp legitimation och skriva på papper på där jag intygar att jag inte legat med nån annan å han går med på att han är pappan. Konstigt.. Ska det inte va lika för alla? Eller är det så igen (som vanligt) att det är skillnad på folk å folk?

Puss å kram

Det är några som har frågat lite ang skenan som Penny ligger på å varför å sådär så jag tänkte bena ut det drä å förklara lite... Det är inte så hemskt som man lätt kan tro.

Penny föddes med ena höftkulan ur led. Den låg alltså lite ovanför det läge som den skulle ligga, som på bilden:

Jag vet att bilden inte är så bra, men jag hittade ingen bättre...

Det händer tydligen 1 på 1000 så det är "ganska" vanligt. När vi fick höra det på sjukhuset hann vi ju naturligtvis tänka både rullstol, gips å Forest Gump-ställning innan de hann lugna oss å förklara att får hon bara ligga ca 6-8 veckor i en sk von Rosen-skena så är problemet ur världen sen.

Om man inte gör nåt däremot kan det bli förslitningsskador redan när hon blir runt 20.

" Barnet läggs naket i en skena under 2 månaders tid. På så vis hålls ledhuvudet på plats och kan inte glida ur ledpannan. Ledpannan omformas och mjukdelarna anpassar sig efter det nya, normala läget. Under behandlingen får barnet bara tas ur skenan av utbildad sjukvårdspersonal."

Skenan ser ut så här:

Den ser väl inte så farlig ut, visst?

Hon verkar inte bli så störd av den så det känns ju skönt å ibland är det t.o.m lättare att byta blöja på henne då den håller allt på plats. :)

Så nu ska vi åka in till ortopedmottagningen en gång i veckan så de får bada henne å ändra skenan om det behövs.

Visst kan det kännas lite trist att hon får en lite stel början på livet, men det kunde vara så mycket, mycket värre. Man ska vara glad att man är lycklig lottad ändå.

Men nu vet ni lite mer i alla fall....

Min lilla fis....

Kärlek

Puss å kram

Titta vilka fina blommor som kom från Rolles jobb igår.

Vem säger att killar inte kan?

Puss å kram

Idag blev Penny en vecka. Redan en vecka, det går fort det här. =)

Hon blir bara sötare å sötare för var dag. Jag vet att ALLA föräldrar säger så å jag tänkre minsann inte vara annorlunda. Därför hävdar jag bestämt att min dotter är väldigt, väldigt söt. ;)

Rolle tycker fortfarande att det är lite läskigt med skenan som hon ligger på, men man vänjer sig ju mer å mer. Själv tänker jag knappt på det längre faktiskt. Jag ska förklara lite mer ingående imorgon vad det är för skena å varför hon har den plus lite bilder så ni får se hur den ser ut...

Men här kommer en liten bild på när hon låg å myste igår.

Lill-prinsessan

Pappa å Elliot tittar på ett JÄTTEINTRESSANT program på tv:n...

Puss å kram

Nu är hon då äntligen här!!!

Nu är vår lilla familj komplett. Eller lilla, å lilla, nu är vi ju sex individer. =)

Det var verkligen skillnad från när Elliot kom, tack å lov. Värkarna började runt elva på förmiddagen igår å runt tre var jag väl inne i stan hos mamma för att lämna av hundar å Elliot. Mycket att styra med när man ska föda barn, konstigt det där..

Tjugo över fem (17,20) var vi i alla fall inne på förlossningen jag å Rolle. De kollade mig å jag var redan öppen 5-6 cm så det blev inskrivning å nerbäddning i samma säng å i samma rum som Elliot föddes i för lite drygt 14 månader sen. Lite kul, så vi kände oss som hemma skulle man kunna säga. :)

Sen rullade allt på i sakta mak, de där jävla värkarna är ju inget att hurra för direkt kan man ju inte påstå, men man härdar ju ut. Jag fick epiduralen den här gången oxå, men precis som förra hjälpte den ju inte (skit) å samma sak var det med lustgasen, där kräktes jag med (ännu mera skit). Så när det var som jävligast så blev jag tillsagd att hänga över sängkanten å barnmorska knallade ut för att blanda till nån mirakelkur som hon kunde spruta in i ryggen. Men det hanns liksom inte med för medans hon var borta så kom krystvärkarna, vi ringde på klockan å in kom det två andra helsköna tjejer istället.

2 krystar senare var jag å Rolle tvåbarnsföräldrar!

Tur att de kom, annars hade väl Rolle stått där med ett litet flickebarn i famnen när barnmorskan kom tillbaka.. Hon kom sen å meddelade att hon kände sig lite snuvad på konfekten, hon som stannat kvar lite längre för vår skull å allt.. Haha, tror fan det!

Men nu var hon i alla fall ute, vår lilla Penny. kl 21,48. 4185 gr å 54 cm lång.

 Helt underbar!!

Å nåt som var skönt var att jag behövde inte sy nåt alls den här gången, men äventyret var inte över för det. Nope, alltid är det nåt. ;)

Moderkakan ville ju naturligtvis inte släppa, så det klämdes å trycktes å det sattes akupunktursnålar å Gud vet vad, men inget hjälpte så det blev en liten tur till operation minsann. Så de tre första timmarna i Pennys liv fick hon tillbringa med lite egentid med sin pappa.

Å jag kan bocka av det på min to do-lista. Att sövas alltså.

Så vi var äntligen i säng runt tvåsnåret. Så gick det till i stora drag när vår lilla Penny kom till världen den 7 Oktober 2011, å vår Elliot blev en liten storebror. =)

Pennylainen

Behöver jag säga att Rolle skötte sig exemplariskt den här gången oxå å att jag älskar min familj? Näe, jag trodde väl inte det.

Nu ska jag fortsätta titta på min prinsessa som ligger i sin lilla korg här bredvid på BB å längta tills vi får åka hem imorgon å tillbringa lite tid tillsammans HELA familjen. =)

Puss å kram

Ylva

Klart man vill dela med sig av kort som man får på sina valpar, så himla kul att se hur de utvecklas, hur de mår mm. Eller som här: hur trist livet kan vara för en liten fralla som måste ha trosa på sig.. =)

Inte så lycklig....

Lite lyckligare var dock Nova häromdan:

Behövs gräset klippas tycker ni? =)

Kram kram

Fortfarande ingen bebis... Var hos barnmorskan igår å hade väl hoppats på att man skulle få höra att det var på g. Men icke. Inte ens i närheten tyvärr. Så nu fick jag i alla fall ett "sista sättigång-datum" vilket är den 11/10 kl 14.00

Så har det inte hänt nåt innan på tisdag så är hjälpen på väg. =)

Min mobil är ju som sagt på rep så jag kan inte ta några bilder just nu till bloggen å min systemkamera ligger nerpackad i BB-väskan så jag bjuder på ett mag kort från i fredags, då var det dag +4...

 Inte illa va? Haha, vilken kagge...

Hej hej.

Dagarna bara går utan att det händer ett skit. Jag blir bara större å större å jag hade ju hoppats på att bebisen skulle vilja komma ut när den är liten, men det blir nog en 5,8 kg:s unge som kommer ut sen. :/

Jag ska till barnmorskan nu idag så får vi se vad hon säger. Det bästa vore ju om hon bara skickade upp mig till lasarettet å de satte igång mig, men det kan man väl knappast hoppas på, eller?

Nä, det blir att fortsätta njuta av ontet i ryggen å äta en massa snask medans man kan för sen ska det bort kan jag lova!

Livet är underbart!!!!!

Ja, just det.... Min mobil är på reparation så det är kanske lite svårt att få tag på mig. Enklast är att skicka ett mess så ringer jag upp. Ja, förutsatt att ni skriver ert namn så jag vet vem det är ifrån. =)

Kram kram