I lördags var vi på en namnceremoni. Det är första gången jag var på en sån så jag hade ingen aning om hur det skulle va.

Jag är ju inte så förtjust i att gå på dop eftersom det är lite mycket Gud hit å Gud dit. Men det här var ju riktigt trevligt.

Det var min barndomsvän Ekka som namngav sin son Alfons. Ja, naturligtvis var ju hennes snubbe Glenn (Niklas)med oxå. =)

Vi hade klätt upp oss lite anständigt. Mina killar var som vanligt riktigt snygga medans jag gick under "godkänd" och lille Alfons var självklart snyggast på festen med fluga å allt.

My boys.

Själva ceremonin var enkel, kort å koncist. Precis som jag gillart. De förklarade varför han fick namnet Alfons, vad det betyder och sen lästes det två dikter. Ekka läste oxå ett brev som hon skrivit till Alfons som han kommer att få senare. Himla fint.

Sen var det helt underbart gott käk. Tyvärr kunde man inte äta sig proppmätt eftersom vi skulle hem till pappa på lill-jul, men åh vad gott det va!! Paj å sallad å rostbiff m.m

Det var så himla trevligt att tanken slog oss att kanske ordna nåt liknande till våra monster. Det skulle ju faktiskt va ganska trevligt..

Å just det! Har ni missat att det snöat?

Puss & Kram    

Jag är så stolt över min lilla kille. Av många anledningar egentligen, men här kommer fyra.

Anledning nr 1:

Elliots första egengjorda julpynt. Okej, han fick jävligt mycket hjälp av dagisfröknarna (ja, jag vet!!! Det heter förskolelärare!!) men det räknas fortfarande!!

Anlending nr 2:

Han är hjälpsam. Han hjälper till på trimmet så ofta han kan.

Anledning nr 3:

Han är så himla duktig med ögonlappen.

Anledning nr 4:

Han är lika snygg som sin pappa.

Det är väl ganska bra anledningar att vara stolt över?

Sen har han en rätt söt lillasyster oxå. Som gillar TV.

Puss & Kram